hallonblad.blogg.se

T är på väg till förskolan med sin pappa och jag sitter i soffan och funderar lite på vad jag skall orka göra i dag.
"Njuter" utav ett glas med Hallonbladste (Smakar bättre än vad jag hade kunnat ana) och hoppas lite på att lillebror snart ska behaga komma ut till oss,(22 dagar kvar till bf) men på samma gång så är jag lite nervös inför självaste förlossningen, jag har ju gjort det innan men det är några år sedan sist och man förtränger ju saker ganska så fort.
Jag är mest nojig över smärtan och lite orolig för att behöva ligga på neo även denna gången.
T fick en infektion i samband med att dom tog hål på mina hinnor (dom visste inte varför men det va ganska så vanligt berättade dom sen) Så det blev 10 långa dagar på neo för våran del, med massor utav provtagningar, antibiotika i huvudet, fick ligga på soldyna då hon hade gulsot och dåliga blodvärden så hon fick lite på fyllning blod också.

Jag hade precis fyllt 22år månaden innan och jag hade längtat så efter att få bli mamma efter att få upp min dotter/son på bröstet och känna den där lyckan som man så många gånger innan sätt på film, men så blev det inte T kom upp på bröstet en kort stund sen sprang dom iväg med henne då hon hade svalt vatten/slem så dom fick suga upp det, sen fortsatte hennes färd upp till neo, hennes pappa var med henne hela tiden och jag själv låg kvar i förlossningsalen och visste inte vad som hände på andra sidan dörrarna, efter en stund så fick jag hjälp utav 2 sköterskor att komma upp ifrån sängen, jag skulle bara ta 2 steg och sätta mig i rullstolen och då svartnade allt och benen veck sig.

Vaknade upp strax efter och fick veta att jag hade svimmat så jag blev liggandes i rummet helt ensam med dropp i 2 timmar, dom timmarna kändes som en evighet och jag ville bara till min dotter, jag visste ju inte vad som hände då ingen visste när jag frågade.

Tillslut fick jag komma upp och se på henne, hon låg ner bäddad i en solbädd och jag ville inget hellre än att plocka upp henne men jag fick nöja mig med att klappa på hennes kind, J åkte sen hem på kvällen och jag fick åter igen lämna min dotter för att bege mig ner till Fl där jag fick ett rum över natten, jag minns så väl att jag grät mig själv till söms den natten, vaknade flera gånger och ville bara upp till T.

Jag hoppas att denna förlossning eller snarare tiden efter förlossningen blir bättre.