Minst lika seg som sin syster!

 
V 42 idag då!!
 
Precis som rubriken lyder, lillebror kan inte heller passa tider Bf+8 idag och inga tecken på vilja komma ut heller :(
Han har lurat mig 3 gånger med värkar på natten som sedan avtagit så nu har jag gett upp, han kommer när han är redo.
Väntan har inte alls varit lika jobbig som den var när jag väntade T då kändes varje dag som jag gick över som en evighet ensålänge så tycker jag dagarna flytit på bra, klart det är segt att vänta och man längtar efter han i magen men det känns på något sätt ok endå.
 
Sista besöket hos bm avklarat i måndags alla värden och så va bra som vanligt :D Han har det toppen bra i magen så inte konstigt att han stannar där ;) 
 
Har fått ett datum för igångsättning :( (11 April) väntar bara på att Bm ska ringa och ge mej en tid men hon trodde det skulle bli runt kl 8. Hoppas verkligen att jag slipper både igångsättning & att gå över 15 dagar.
 
T längtar som bara den efter lillebror, hon börjar tycka att det är jobbigt att vänta nu, så typiskt att hon har påsklov och att J varit ledig en vecka (Började jobba igår igen) då ingen lillebror anlänt hade ju varit toppen när vi alla varit lediga tillsammans.. 
 
Men idag jobbar syster M sista dagen på 1 vecka så hon hinner förhoppningsvis mysa massor med oss :D 
J får ju sina 10 dagar och T får mer än gärna  vara hemma några extra dagar i från förskolan.
 
Inte ens appen orkar räkna rätt längre ;P
 
 
 
 

18 dagar!

Solen lyser och helgen är i full gång.
Idag så har vi inga direkta planer men det får allt bli en promenad i det härliga vädret sen.
 
Dock så är inte min kropp och jag vänner för tillfället, ryggen värker och huvudvärken är på väg, i dag är det endast 18 dagar till bf och jag är så nyfiken på lill killen, men det känns som en hel evighet innan det verkligen är dax på riktigt. 
 
T är på ganska så bra humör även idag :) lite svängande humör men det har jag fullförståelse för då jag inte alls orkar underhålla/aktivera henne på samma sätt som innan :( det gör ont i mitt hjärta när jag inte orkar leka med henne på samma sätt som innan. 
 
Blev lite shopping här på morgon kvisten.
T bara älskar turkost så det va ju en självklarhet att hon skulle få nya fina sommarskor i den färgen :)
 
 
 
Idag är J ledig så ikväll blir det Lördagsmys till melodifestivalen.
 
Hoppas ni får en trevlig helg!

Tisdag morgon!

T är på väg till förskolan med sin pappa och jag sitter i soffan och funderar lite på vad jag skall orka göra i dag.
"Njuter" utav ett glas med Hallonbladste (Smakar bättre än vad jag hade kunnat ana) och hoppas lite på att lillebror snart ska behaga komma ut till oss,(22 dagar kvar till bf) men på samma gång så är jag lite nervös inför självaste förlossningen, jag har ju gjort det innan men det är några år sedan sist och man förtränger ju saker ganska så fort.
Jag är mest nojig över smärtan och lite orolig för att behöva ligga på neo även denna gången.
T fick en infektion i samband med att dom tog hål på mina hinnor (dom visste inte varför men det va ganska så vanligt berättade dom sen) Så det blev 10 långa dagar på neo för våran del, med massor utav provtagningar, antibiotika i huvudet, fick ligga på soldyna då hon hade gulsot och dåliga blodvärden så hon fick lite på fyllning blod också.
Jag hade precis fyllt 22år månaden innan och jag hade längtat så efter att få bli mamma efter att få upp min dotter/son på bröstet och känna den där lyckan som man så många gånger innan sätt på film, men så blev det inte T kom upp på bröstet en kort stund sen sprang dom iväg med henne då hon hade svalt vatten/slem så dom fick suga upp det, sen fortsatte hennes färd upp till neo, hennes pappa var med henne hela tiden och jag själv låg kvar i förlossningsalen och visste inte vad som hände på andra sidan dörrarna, efter en stund så fick jag hjälp utav 2 sköterskor att komma upp ifrån sängen, jag skulle bara ta 2 steg och sätta mig i rullstolen och då svartnade allt och benen veck sig.
Vaknade upp strax efter och fick veta att jag hade svimmat så jag blev liggandes i rummet helt ensam med dropp i 2 timmar, dom timmarna kändes som en evighet och jag ville bara till min dotter, jag visste ju inte vad som hände då ingen visste när jag frågade.
Tillslut fick jag komma upp och se på henne, hon låg ner bäddad i en solbädd och jag ville inget hellre än att plocka upp henne men jag fick nöja mig med att klappa på hennes kind, J åkte sen hem på kvällen och jag fick åter igen lämna min dotter för att bege mig ner till Fl där jag fick ett rum över natten, jag minns så väl att jag grät mig själv till söms den natten, vaknade flera gånger och ville bara upp till T.



Jag hoppas att denna förlossning eller snarare tiden efter förlossningen blir bättre.
Valfritt innehåll
RSS 2.0